Då förfesten hade börjat vid 17.00 så hade man hunnit bli lagom mjuk i pannan när man begav sig med spårvagn till Lisebergshallen runt 21.30. Förväntningarna på denna spelning var skyhöga, och det märktes på publiken i Lisebergshallen denna kväll. Själv intog jag plats i andra led mitt framför Hank, men när introt ”Blizzard of flames” klingar ut, och Euroboy drar igång inledande ”Wipe it til’ it bleeds” så åker jag snabbt fram och står helt plötsligt längst fram, öga mot öga med lille Hank. Nåväl, vid detta laget är det bara att bita ihop och klamra sig fast för att stanna där hela spelning. Vad gäller spelningen så är det fullt drag från allra första början, efter ”Wipe it…” följer ett gäng gamla hits som ”Deathtime”, ”Selfdestructo bust” och ”Back to Dungaree High”. Hela bandet utstrålar spelglädje, och man märker hur kul de tycker det är att vara tillbaka. Hanks mellansnack är som vanligt bra, bl.a. konstaterar han att nakna mongoloider skall dränkas i blod varpå de kör ”Drenched in blood” från nya skivan, komplett med fejkblod utkastad på publiken (läs; mig)!
De nya låtarna funkar alldeles utmärkt live, och under låtar som ”Sell your body to the night” och ”Fuck the world” lyfter spelningen och ”Remain untamed” är hädanefter en favorit bland Turbo’s låtar. Lägger man därtill hits som ”Prince of the rodeo” och ”Are you ready” så börjar man förstå vilken enorm repertoar Turbonegro har att ösa ur. Bandet är dessutom tightare än vad de var under reunionspelningarna förra sommaren, något som ju inte gör saken sämre.
Bäst denna kväll är Pål Pot Pamparius som vid ett tillfälle slänger sig över sitt Fender Rhodes och ligger där tills han handlöst faller ned. Dessutom så har han ju världens stiligaste danssteg. Världsklass!
Bandet avslutar med ett gnistrande extranummer inkluderande ”Age of Pamparius”, ”Get it on”, ”Denim demon” och givetvis ”I got erection” och inget öga är torrt när Hank dessutom bevisar att han är världens starkaste man genom att lyfta en skivstång ”vägandes 1000 kg”.
Turbonegro är tillbaka på allvar, och segertåget för allas våra denimbögar har bara börjat…
Sergeant Ed (April 2003)
