Så var det då äntligen dags att se ett av ens absoluta favoritband på den svenska rockscenen. Naturligtvis laddade man upp med lite öldrickande och skitsnack med diverse löst folk innan, och dagen till ära hade man sin finaste gå-bort-kavaj på sig. Sewergrooves drar igång runt 23.00 och självklart står man längst fram och njuter med en kall i näven. Då man spisat grabbarnas plattor mycket hemma genom åren så kan man ju nästan varenda låt utan och innan, och allt sitter verkligen som en smäck. Favoriter som ”It’s a revolution”, ”Ain’t coming home”, ”Yeah!” och “Ain’t no use” radas upp och det hela toppas med den gamla Roky-dängan ”Levitation”. Man märker att de spelat mycket live de senaste året, nåt som ju alla band mår bra av. Det som kan klagas på är publiken på Sticky, de fåtal som röjde var verkligen lätträknade, kanske i och för sig berodde på att det var onsdag kväll och vissa skulle upp tidigt morgonen efter. Men det anser jag bara är en dålig ursäkt, för om en konsert är bra så bara måste man ju shaka loss åtminstone lite. Nu ser jag fram emot nya Sewergrooves-plattan och lite spelningar framåt sommarens festivaler.

Vinny Jones (December 2003)