Fy fan, årets höjdpunkt på Hultan var givetvis Unions återföreningsspelning. Då övriga crewet druckit upp all min öl under min frånvaro fick jag snällt tigga till mig några äckliga Stockholm 7,2:or för att komma i form. Sakta men säkert drog man sig till scenen, lite försenad visade det sig. Det som förvånade mig mest när man kom till Pampas var hur jävligt få det var som hade tagit sig mödan att gå dit. Man kunde utan vidare ställa sig nästan längst fram utan att trängas det minsta. Ja ja, ytterligare ett bevis på hur dumma det svenska folket är. Hur som helst, UCP bjuder på material från hela karriären, och de tre basisterna turas om emellan låtarna. Ebbot har dagen till ära en snygg tofs i håret, och Ian Person bär en en stilren cowboyhatt. Tyvärr är inte Björn Olsson med som väntat, men det här är jävligt bra ändå. Bäst under spelningen är ”Down on the farm” och den lysande ”Golden Age”. Själv var jag som i trans hela spelningen, otroligt hur man kan må så bra efter så många dagars supande. Orkar inte skriva mer, men det var bra mycket bättre än vad de flesta etablerade recensenter (läs; Bjurman) sa. Så det så.

Sergeant Ed (Juni 2003)