Detta var ett band jag inte hade hört någonting med förut, men så blev jag övertalad av ett par vänliga själar att kolla in detta band. I programmet beskrevs de som ”a musical traffic accident where low-down blues meets primitive psychobilly in a roar of rock’n’roll madness”, och det är en beskrivning som i alla fall jag kan skriva under på. Det här var riktigt bra, åtminstone live, helt kompromisslöst och oförutsägbart. Sångaren hade en otrolig scennärvaro, en frontfigur varje band nog skulle önska att de hade. Även övriga bandmedlemmar öste på bra, och gjorde denna spelning till en av de bättre på årets Roskilde. Kolla in.

Sergeant Ed (Juli 2003)