När jag fick läsa om detta bandet i programmet så insåg jag att detta var något jag inte fick missa, även de skulle spela klockan halv tre på natten. Bandet är en trio galna japaner som under de senaste tre åren turnerat flitigt ibland annat staterna ihop med band som Datsuns, D4 och Alabama Thunderpussy, och har därigenom skaffat sig ett namn som galen liveakt med sin blues-punk-metal. Något som visar sig stämma när de äntrar Odeon-scenen på Roskilde inför de trötta själar som orkat släpa sig dit. Trummisen Tomoharu lirar så gott som naken, med undantag för jättestrumpan som täcker den lille sillen, och slänger trumpinnar om sig som om han vore vedkapare. Sångaren/gitarristen Akihito och basisten Kazuto jobbar också stenhårt, det är ständigt galna miner, klichéartade poser och ett jävla ös. ”Now we gonna play heavy metal from Japan” deklarerar Akihito, och drar igång ett riff som påminner mer om Jon Spencer Blues Explosion än Judas Priest. Men ingen sörjer för det, för om det är så här heavy metal från Japan låter så funderar jag seriöst på att flytta dit, eller i alla fall käka sushi lite oftare. Detta var festivalens absoluta höjdpunkt för min del, och det är jag övertygad om att de andra som var där håller med om.

Sergeant Ed (Juli 2003)